Grönt är skönt (och så jäkla gott)

smoothie green pansy smalJag började dricka gröna smoothies en vinter när jag var så där trött som man bara kan bli av några enstaka soltimmar under hela november. Spenat, vetegräs och riktigt bra d-vitaminer (ja, det är stor skillnad) gav mig energi, lust och hopp om livet igen!

Sen dess har det varit min go to när jag behöver energi och även min JA TACK! bara för att det är så himla gott (jo, faktiskt). Det klart att det handlar om vana och personliga preferenser och nej, jag tyckte inte alltid det var gott i början. Och ja, jag lyckas fortfarande göra riktigt otäcka blandningar ibland. Ingen är ju perfekt, som tur är. Men med det sagt så är det här en av mina gröna, sköna favoriter! Och att få äta den i solen på balkonen en måndag i början av april kan ju ha varit det ultimata vardagslyxet!

Avocado – Banan – Spenat – Vetegräs -Lucuma – Passion
(och kanske lite ingefära på det)

1 avocado (jag hade i halva och dekorerade med halva pga gillar att få tugga lite iaf)
En halv frusen banan (skala och skär dem i bitar innan du fryser)
Spenat (färska, frusna blad)
En bit färsk ingefära (skippa den i just denna mix om du är nybörjare, kan bli lite beskt)
ca 1 tsk lucumapulver (smakar typ kola!)
ca 1 tsk vetegräs (och lite som dekoraton)
En halv passionsfrukt (men borde haft i hela)
Bipollen som garnering (fint OCH nyttigt, kan det bli bättre?)

Vill du få tugga lite mer? Ha i valfria nötter, hela eller i bitar. Torkade tranbär eller annan frukt. Puffad quinoa, granola, pumpakärnor eller solrosfrön. Ta det du har hemma, tål att äta och tycker om helt enkelt! Det allra bästa man kan göra med en smoothie, är att ha i sånt man verkligen gillar. Då lyckas man nästan varje gång.

For the love of bowls

frukostFTLOB2.jpg

”Du borde skaffa en matblogg!” har jag fått höra lite titt som tätt. Och jag vet egentligen inte om det är för att de som säger det vill se mer eller mindre av den varan i mitt privata instagramflöde? Men en tanke väcktes. Under hela vinterhalvåret har min matvanor gått käpprätt åt helvete, för att vara ärlig. Stress tar sig många uttryck, för mig även att tycka synd om mig själv och att inte ta mig tiden att äta ordentligt. En kombination som resulterade i… ja, nej, det ska vi kanske inte prata om. Men en inflammation i bröstkorgen sen i midsomras, ont i hela kroppen och en trötthet som kändes förlamande, på riktigt, var några symptom. Hela min kropp skrek efter bra mat och rörelse. Helt ärligt, jag började dricka pulvershakes och soppor till slut för att slippa laga mat. Och för att slippa diska. Njutningen i mat försvann helt, jag som älskar smaker och att äta!

frukost blomma2

Så ja, jag startade ett matinsta. För kul. För att peppa mig själv att äta, för det första. Och äta bra! Jag började även blogga igen (hej hej!), något jag längtat efter. Mitt bloggande har varit lite av och till sedan 2006, men mest av sedan Instagram kom till världen. Men alltså skriva! Det är ju något av det bästa jag vet!

Så nu får jag äta. Och smaka. Och skriva. Och njuta! Mitt Insta hittar ni till höger. Hoppas vi ses där – och här!

nationalparker2

Men spring inte för fort, i jösse namn!

Hemlingby spring2

Hur vet man att man är på väg in i väggen? Det tror jag faktiskt inte man gör förrän det är för sent. Folk omkring en ser varningstecken och frågar hur det är, men man säger att allt är ok och fortsätter springa springa springa. Det är inte förrän kraschen kommer som man själv blir varse, och då är det redan för sent.

I fredags var jag på nätverkslunch med Handelskammaren. Mattias Hagman från Gävle Yogaskola pratade om stress och hur nivån av stress (så väl för mycket som för lite) står i relation till vårt välmående. Jag visste redan att jag var på en ohälsosam stressnivå under en period i vintras, men den kurva han ritade upp gjorde allt så otroligt mycket klarare. Och så rimligt. Kroppen behöver tid för återhämtning, punkt. Om vi inte tar det på allvar spiller vi över på ”fel” sida och det krävs mer och mer återhämtning för att ta oss tillbaks till en hälsosam nivå. Jag sprang aldrig så långt som till väggen, jag insåg tack och lov vad jag behövde göra för att stanna upp i tid. Vi måste vara snälla mot oss själva och lyssna på vår kropp och magkänsla!

För mig blev resultatet att det tog upp till tre timmar på mig att bli klar på morgonen. Det skulle yogas och rastas hund och drickas kaffe i en halvtimme. Men allvarligt, det är helt ok. Bättre en sen start än ingen alls, eller hur?

För mig är återhämtning även skogen, Otto, familj och vänner. Yoga, meditation, att läsa en bra bok. Eller att se på film/bingewatcha serier/sova en hel helg. Och mat! Att ta sig tid att laga god, bra mat och sen äta den i lugn och ro. Och att fresta valpen med den… Vad gör ni helst när ni behöver varva ner och komma i fas?

OttovillhapokebowlSMAL

En jordgubbsdröm i mars

jordgubb2

Ibland behöver man få drömma sig bort. Som i mars, när vädret inte riktigt nåt upp till förväntningarna och längtan efter sommaren är enorm. Det är dessa dagar man tar fram jordgubbar och ananas, kokosmjölk och en kiwisol. Och gör den lite extra rinnig, eftersom man 1) glömde bananen och 2) låtsas att det var meningen. Men det gör inget när morgonen smakar sommar och sol!

Jordgubbar, tranbär, kokos & sol

Jordgubbar (frusna eller färska)
Ananas (samma här!)
Alpros mandelkokosmjölk för lite extra sommarfeeling (eller vad du nu har hemma)
Tranbärspulver (pga har hemma och ger fin färg, skippa om du inte har!)
Banan (fast inte i den här varianten då)

Garnering: Tranbärspulver, torkade mullbär (älskar!), torkade tranbär, bipollen, cashewnötter, passionsfrukt, stjärnfrukt (carambole), kiwi, jordgubbar.

Ingen banan? Drick den istället. Det borde jag ha gjort….!

Smaklig sommarspis – och godmorgon!

Det enda som krävs är viljan (och ett jävlar anamma)

snödroppar_blogg

Det enda som krävs är viljan, och ett jävlar anamma. En inställning som säger att det SKA GÅ och en passion för det man gör. Det kanske låter banalt och enkelt, men helt ärligt. Det är sant! Om man verkligen vill något så hittar man vägar att förverkliga det.

I vinter sa jag till mig själv att till den kommande vintern ska jag inte bo kvar i min lägenhet. Jag har bott här i 2,5 år och jag har aldrig riktigt trivts, varken i området eller i lägenheten. Och nu verkar det bli sanning. Det där extra rummet jag drömt om, nyrenoverade badrum (ja, i pural!) där jag själv får välja inredning och – en trädgård! Den är banne mig inte stor, men den är.

Jag kommer kunna stå där vid min planeringsbänk med jordiga fingrar och inte behöva dra in jorden i lägenheten sen. Dricka kaffe på altanen med solen i ansiktet och en hund vid mina fötter. Planera lökar och frön, blommor och bär. Få den där trivas hemma-vardagen som jag har längtat efter med hela min kropp!

Och jag kommer få möta sommaren med gräs under mina fötter. Bara det är värt sin vikt i skitiga fotsulor!