Men spring inte för fort, i jösse namn!

Hemlingby spring2

Hur vet man att man är på väg in i väggen? Det tror jag faktiskt inte man gör förrän det är för sent. Folk omkring en ser varningstecken och frågar hur det är, men man säger att allt är ok och fortsätter springa springa springa. Det är inte förrän kraschen kommer som man själv blir varse, och då är det redan för sent.

I fredags var jag på nätverkslunch med Handelskammaren. Mattias Hagman från Gävle Yogaskola pratade om stress och hur nivån av stress (så väl för mycket som för lite) står i relation till vårt välmående. Jag visste redan att jag var på en ohälsosam stressnivå under en period i vintras, men den kurva han ritade upp gjorde allt så otroligt mycket klarare. Och så rimligt. Kroppen behöver tid för återhämtning, punkt. Om vi inte tar det på allvar spiller vi över på ”fel” sida och det krävs mer och mer återhämtning för att ta oss tillbaks till en hälsosam nivå. Jag sprang aldrig så långt som till väggen, jag insåg tack och lov vad jag behövde göra för att stanna upp i tid. Vi måste vara snälla mot oss själva och lyssna på vår kropp och magkänsla!

För mig blev resultatet att det tog upp till tre timmar på mig att bli klar på morgonen. Det skulle yogas och rastas hund och drickas kaffe i en halvtimme. Men allvarligt, det är helt ok. Bättre en sen start än ingen alls, eller hur?

För mig är återhämtning även skogen, Otto, familj och vänner. Yoga, meditation, att läsa en bra bok. Eller att se på film/bingewatcha serier/sova en hel helg. Och mat! Att ta sig tid att laga god, bra mat och sen äta den i lugn och ro. Och att fresta valpen med den… Vad gör ni helst när ni behöver varva ner och komma i fas?

OttovillhapokebowlSMAL