En grön, skön smoothiestart

grön smoothie innan

Härligt blommiga smoothiebowls i all ära, men det var trots allt med gröna, drickbara smoothies som det hela startade. Det var en januari efter en alldeles extra jobbig vinter och de gröna små rackarna gjorde att jag blev piggare än en jagad mört (dock inte riktigt lika stressad, snarare tvärt om)! Och kanske det helt enkelt är så att jag har vant mig vid dem, men jag tycker även att de är galet goda. Och magen mår bra. Huvudet mår bra. Energinivåerna, tarmarna, armarna och hela jag mår bra av dem! Så det finns bara en sak att göra: Prova ni också!

grön smoothie drinker

THE LEAN GREEN SMOOTHIEMACHINE

En banan (gärna grön)
Färsk ingefära efter smak (eller ca 1 cm)
En halv avocado
Lite kokosolja
En liten näve bladspenat
En liten näve hackad grönkål
Lite gurkmeja

Mixa. Häll upp. Drick, och fnissa. Man kan liksom inte låta bli!

 

 

 

For the love of bowls

frukostFTLOB2.jpg

”Du borde skaffa en matblogg!” har jag fått höra lite titt som tätt. Och jag vet egentligen inte om det är för att de som säger det vill se mer eller mindre av den varan i mitt privata instagramflöde? Men en tanke väcktes. Under hela vinterhalvåret har min matvanor gått käpprätt åt helvete, för att vara ärlig. Stress tar sig många uttryck, för mig även att tycka synd om mig själv och att inte ta mig tiden att äta ordentligt. En kombination som resulterade i… ja, nej, det ska vi kanske inte prata om. Men en inflammation i bröstkorgen sen i midsomras, ont i hela kroppen och en trötthet som kändes förlamande, på riktigt, var några symptom. Hela min kropp skrek efter bra mat och rörelse. Helt ärligt, jag började dricka pulvershakes och soppor till slut för att slippa laga mat. Och för att slippa diska. Njutningen i mat försvann helt, jag som älskar smaker och att äta!

frukost blomma2

Så ja, jag startade ett matinsta. För kul. För att peppa mig själv att äta, för det första. Och äta bra! Jag började även blogga igen (hej hej!), något jag längtat efter. Mitt bloggande har varit lite av och till sedan 2006, men mest av sedan Instagram kom till världen. Men alltså skriva! Det är ju något av det bästa jag vet!

Så nu får jag äta. Och smaka. Och skriva. Och njuta! Mitt Insta hittar ni till höger. Hoppas vi ses där – och här!

nationalparker2

Men spring inte för fort, i jösse namn!

Hemlingby spring2

Hur vet man att man är på väg in i väggen? Det tror jag faktiskt inte man gör förrän det är för sent. Folk omkring en ser varningstecken och frågar hur det är, men man säger att allt är ok och fortsätter springa springa springa. Det är inte förrän kraschen kommer som man själv blir varse, och då är det redan för sent.

I fredags var jag på nätverkslunch med Handelskammaren. Mattias Hagman från Gävle Yogaskola pratade om stress och hur nivån av stress (så väl för mycket som för lite) står i relation till vårt välmående. Jag visste redan att jag var på en ohälsosam stressnivå under en period i vintras, men den kurva han ritade upp gjorde allt så otroligt mycket klarare. Och så rimligt. Kroppen behöver tid för återhämtning, punkt. Om vi inte tar det på allvar spiller vi över på ”fel” sida och det krävs mer och mer återhämtning för att ta oss tillbaks till en hälsosam nivå. Jag sprang aldrig så långt som till väggen, jag insåg tack och lov vad jag behövde göra för att stanna upp i tid. Vi måste vara snälla mot oss själva och lyssna på vår kropp och magkänsla!

För mig blev resultatet att det tog upp till tre timmar på mig att bli klar på morgonen. Det skulle yogas och rastas hund och drickas kaffe i en halvtimme. Men allvarligt, det är helt ok. Bättre en sen start än ingen alls, eller hur?

För mig är återhämtning även skogen, Otto, familj och vänner. Yoga, meditation, att läsa en bra bok. Eller att se på film/bingewatcha serier/sova en hel helg. Och mat! Att ta sig tid att laga god, bra mat och sen äta den i lugn och ro. Och att fresta valpen med den… Vad gör ni helst när ni behöver varva ner och komma i fas?

OttovillhapokebowlSMAL